Allting ändras, men inget förgår (s. 365)
Under tre veckor i mars befann jag mig på Capri, närmare bestämt i en gästbostad i Villa San Michele. Om kvällarna läste jag Metamorfoser, passande lektyr eftersom ön ser ut som gudarnas boning.
Att läsa Ovidius samling av myter, som fått sin titel från de förvandlingar som nästan alla huvudpersoner går igenom, är att ge sig själv Bildningen i present. Här finns myterna från vårt kulturarv som jag fått via mina första egenlästa böcker och här finns berättelserna som tolkats och omtolkats av västerländska författare och dramatiker från Dante till Sarah Kane. Men det finns också myter som nämns i samma andetag som det kanoniserade som Björkeson i en fotnot konstaterar är okända för eftervärlden. Svindlande att det mitt bland det välbekanta finns berättelser som glömts bort.
Metamorfoser handlar om begär och högmod, människorna har ingen chans mot gudarnas passioner och nycker utom att just ge upp sin mänsklighet för att istället bli växter eller djur. Och det gav såklart en extra dimension till läsningen att sitta bland myrten, pinje, hyacinter och cypresser och läsa myterna om hur de kommit till.
Rekommenderar även In Our Times avsnitt om verket.
___________________________________________________
Jag har fått hedersuppdraget att ingå i juryn för Borås tidnings debutantpris, det innebär att bokbloggandet kommer ske med ännu lägre uppdateringstakt än tidigare. Om och när jag läser något annat än debutanter så kanske det dyker upp något här.
