Vad passar väl bättre en trettondag än att läsa James Joyces
Epifanier utgivna på mitt svenska favoritförlag
ellerströms. Epifanibegreppet ligger mig mycket varmt om hjärtat sedan jag skrev min c-uppsats i litteraturvetenskap om Lars Gyllenstens
Lotus i Hades nådens år 2005. Men jag ska inte göra en Svenbro och återpublicera studentuppsatser*, så vi lämnar den därhän. En epifani är en från början religiös men tack vare Joyce numera även en sekulär uppenbarelse, ett förtätat ögonblick där det sakrala tar plats i det profana. Eller som Blake skrev i
Auguries of Innocence:
To see a World in a Grain of Sand
And a Heaven in a Wild Flower,
Hold Infinity in the palm of your hand
And Eternity in an hour.
I vilket fall, Joyces epifanier är kort prosalyriktexter som författaren skrev i sin ungdom. Flera av dem återkommer sen i bearbetad form i hans senare verk. I samband med utgivningen av boken 2011 skrev litteraturvetaren Tommy Olofsson en fin
understreckare där han kontrasterar poststrukturalisternas fragment med modernisternas epifani:
Fragmentet vill vara en nedbrytning av utopiska föreställningar, av enhetliga berättelser och av poetisk symbolism.
I epifanin bevaras den modernistiska drömmen.
och vidare
Epifanin består av sådana självlysande detaljer, enstaka repliker
eller ofrivilliga gester, som blixtsnabbt kan antyda en hel historia,
avslöja en människas inre karaktär eller ge en konkret och
sammanfattande föreställning om ett finmaskigt nät av komplicerade
relationer.
Epifanin är följaktligen raka motsatsen till
fragmentet. Fragmentet är nihilistiskt. Det säger oss att det inte finns
några hållbara tankesystem och inga fasta sammanhang utan bara oordnade
manifestationer av ett medvetande i aktivitet. Epifanin vill däremot
påminna oss om att det finns sammanhang som kan uppfattas intuitivt och
plötsligt – ”sudden”. Epifanierna är uppenbarelser av samspel mellan den
signifikativa detaljen och den förklarande helheten.
Jag är inte helt säker på att det går att dra en så tydlig gräns mellan fragmentet och epifanin, men får väl skriva en D-uppsats för att reda ut det. Nå, tillbaka till Joyce: Epifanierna är både återgivna dialoger, drömmar och tankar vissa mer profana än andra. Jag gläds åt att Jonas Ellerström tar läsaren i hand med både inledning och kommentarer. Rekommenderas till dig som har en halvtimme över och vill få en snabb introduktion till författaren vars mål, med Ellerströms ord, var att: "omvandla vardagslivet till skönhet".
________
*Se Svenbro, Jesper (2015).
Sapfo har lämnat oss, Lund: ellerströms.
