onsdag 6 januari 2016

James Joyce - Epifanier


Vad passar väl bättre en trettondag än att läsa James Joyces Epifanier utgivna på mitt svenska favoritförlag ellerströms. Epifanibegreppet ligger mig mycket varmt om hjärtat sedan jag skrev min c-uppsats i litteraturvetenskap om Lars Gyllenstens Lotus i Hades nådens år 2005. Men jag ska inte göra en Svenbro och återpublicera studentuppsatser*, så vi lämnar den därhän. En epifani är en från början religiös men tack vare Joyce numera även en sekulär uppenbarelse, ett förtätat ögonblick där det sakrala tar plats i det profana. Eller som Blake skrev i Auguries of Innocence:
To see a World in a Grain of Sand
And a Heaven in a Wild Flower,
Hold Infinity in the palm of your hand
And Eternity in an hour.
I vilket fall, Joyces epifanier är kort prosalyriktexter som författaren skrev i sin ungdom. Flera av dem återkommer sen i bearbetad form i hans senare verk. I samband med utgivningen av boken 2011 skrev litteraturvetaren Tommy Olofsson en fin understreckare där han kontrasterar poststrukturalisternas fragment med modernisternas epifani:
Fragmentet vill vara en nedbrytning av utopiska föreställningar, av enhetliga berättelser och av poetisk symbolism. I epifanin bevaras den modernistiska drömmen.
och vidare
Epifanin består av sådana självlysande detaljer, enstaka repliker eller ofrivilliga gester, som blixtsnabbt kan antyda en hel historia, avslöja en människas inre karaktär eller ge en konkret och sammanfattande föreställning om ett finmaskigt nät av komplicerade relationer.
Epifanin är följaktligen raka motsatsen till fragmentet. Fragmentet är nihilistiskt. Det säger oss att det inte finns några hållbara tankesystem och inga fasta sammanhang utan bara oordnade manifestationer av ett medvetande i aktivitet. Epifanin vill däremot påminna oss om att det finns sammanhang som kan uppfattas intuitivt och plötsligt – ”sudden”. Epifanierna är uppenbarelser av samspel mellan den signifikativa detaljen och den förklarande helheten.

Jag är inte helt säker på att det går att dra en så tydlig gräns mellan fragmentet och epifanin, men får väl skriva en D-uppsats för att reda ut det. Nå, tillbaka till Joyce: Epifanierna är både återgivna dialoger, drömmar och tankar vissa mer profana än andra. Jag gläds åt att Jonas Ellerström tar läsaren i hand med både inledning och kommentarer. Rekommenderas till dig som har en halvtimme över och vill få en snabb introduktion till författaren vars mål, med Ellerströms ord, var att: "omvandla vardagslivet till skönhet".

________
*Se Svenbro, Jesper (2015). Sapfo har lämnat oss, Lund: ellerströms.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar