När litteraturens livsförvandlande kraft ska beskrivas i detta tidevarv brukar en av de saker som tas upp vara, utöver just den livsförvandlande kraften, möjligheten att ta del av andra erfarenheter än det läsaren själv har upplevt. Hundra år i samma klass skildrar en erfarenhet som sällan tar plats i kulturen, nämligen den att vara arbetarklass, bo i en småstad och eventuellt vilja göra något annat, något kreativt, men känna klassamhällets tunga murar. För egen del växte jag upp en ännu mindre ort, flyttade hemifrån året jag fyllde 16 och har aldrig sett tillbaka. Men tack vare Källblads serier kan jag ta del av erfarenheten från de som blir kvar. Det är jävligt starkt. Volymen inleds med "Ester och ungarna", en självbiografisk svit om författarens egen mormor, uppvuxen som statare, vars elva barn tvångsförflyttades till fosterhem. Den näst sista berättelsen, som publicerats i Galago tidigare, "En för alla"är som ett slag i magen av sorg samtidigt som den visar saker jag varit med om (åka buss till en fest i en typ bygdegård) fast från ett helt annat håll. Som tur är finns den att läsa alldeles gratis via Galagos webbsida. Så här ser förstasidan ut:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar