På samma sätt, fastän genom en mindre välmotiverad
rehabilitering, kan människor vilka i ovanligt hög grad har en instinktiv smak
för dålig musik och för melodier som i all sin banalitet har något smekande och
facilt, genom att lära känna symfonisk musik stävja denna medfödda smak hos sig
själva. Men när de en gång kommit därhän och med rätta hänförda över Richard
Strauss bländande orkesterkolorit konstaterar hur denne musiker, med en
fördragsamhet värdig en Auber, övertar de banalaste motiv, finner deras
ursprungliga böjelse ett så högt auktoritativt godkännande att de blir
förtjusta och utan betänkligheter och med dubbel tacksamhet i ”Salome” avnjuter
just det som de inte tilläts sig att tycka om i ”Kronjuvelerna”.
- Proust, Marcel (1993).
På spaning efter den tid som flytt. 3, Kring Guermantes. Stockholm: Bonnier, s. 499.
Läs första inlägget
här.