fredag 25 november 2016

Proustpassager del 15 - Danmarksdissen


deras fysiska och intellektuella utrustning var jämställd med eller underlägsen alla mina övriga bekantas, och de hade på mig gjort samma intryck av platt banalitet som infarten till den danska hamnstaden Helsingör torde bereda varje glödande Hamletentusiast.
- Proust, Marcel (1993). På spaning efter den tid som flytt. 3, Kring Guermantes. Stockholm: Bonnier, s. 592.

Läs första inlägget här.

fredag 18 november 2016

Proustpassager del 14



På samma sätt, fastän genom en mindre välmotiverad rehabilitering, kan människor vilka i ovanligt hög grad har en instinktiv smak för dålig musik och för melodier som i all sin banalitet har något smekande och facilt, genom att lära känna symfonisk musik stävja denna medfödda smak hos sig själva. Men när de en gång kommit därhän och med rätta hänförda över Richard Strauss bländande orkesterkolorit konstaterar hur denne musiker, med en fördragsamhet värdig en Auber, övertar de banalaste motiv, finner deras ursprungliga böjelse ett så högt auktoritativt godkännande att de blir förtjusta och utan betänkligheter och med dubbel tacksamhet i ”Salome” avnjuter just det som de inte tilläts sig att tycka om i ”Kronjuvelerna”.
- Proust, Marcel (1993). På spaning efter den tid som flytt. 3, Kring Guermantes. Stockholm: Bonnier, s. 499.

Läs första inlägget här.

fredag 11 november 2016

Proustpassager del 13


Berättaren ska gå före Saint-Loup in på  en restaurang
Till att börja med trodde jag inte att jag någonsin skulle komma ur svängdörren som jag råkat in i men inte var van vid.
- Proust, Marcel (1993). På spaning efter den tid som flytt. 3, Kring Guermantes. Stockholm: Bonnier, s. 448.

Läs första inlägget här.

fredag 4 november 2016

Proustpassager del 12

En dag i Balbec, då man räddat en änka som kastat sig i vattnet och gjorde motstånd mot räddningen, hade mormor (kanske under intrycket av en sådan föraning som man ibland kan utläsa ur sitt eget dunkla organiska liv, där framtiden ändå på något sätt tycks speglas) sagt att hon inte kunde tänka sig en värre grymhet än att rycka en förtvivlad människa ur den död hon önskat sig, och tvinga henne tillbaka till hennes martyrium.
- Proust, Marcel (1993). På spaning efter den tid som flytt. 3, Kring Guermantes. Stockholm: Bonnier, s. 373.

Läs första inlägget här.