Proustpassager del 14

På samma sätt, fastän genom en mindre välmotiverad rehabilitering, kan människor vilka i ovanligt hög grad har en instinktiv smak för dålig musik och för melodier som i all sin banalitet har något smekande och facilt, genom att lära känna symfonisk musik stävja denna medfödda smak hos sig själva. Men när de en gång kommit därhän och med rätta hänförda över Richard Strauss bländande orkesterkolorit konstaterar hur denne musiker, med en fördragsamhet värdig en Auber, övertar de banalaste motiv, finner deras ursprungliga böjelse ett så högt auktoritativt godkännande att de blir förtjusta och utan betänkligheter och med dubbel tacksamhet i ”Salome” avnjuter just det som de inte tilläts sig att tycka om i ”Kronjuvelerna”.

- Proust, Marcel (1993). På spaning efter den tid som flytt. 3, Kring Guermantes. Stockholm: Bonnier, s. 499.

Läs första inlägget här.