En dag i Balbec, då man räddat en änka som kastat sig i vattnet och gjorde motstånd mot räddningen, hade mormor (kanske under intrycket av en sådan föraning som man ibland kan utläsa ur sitt eget dunkla organiska liv, där framtiden ändå på något sätt tycks speglas) sagt att hon inte kunde tänka sig en värre grymhet än att rycka en förtvivlad människa ur den död hon önskat sig, och tvinga henne tillbaka till hennes martyrium.- Proust, Marcel (1993). På spaning efter den tid som flytt. 3, Kring Guermantes. Stockholm: Bonnier, s. 373.
Läs första inlägget här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar