Hélène Cixous - Medusas skratt

Sedan förra året ungefär har det känts som att jag är den enda i min bekantskapskrets som inte läst och inte känner till Hélène Cixous. Åtgärdade denna bildningslucka genom att läsa Medusas skratt, utgiven på Modernista förra året. Feministisk text från feminister verksamma under 1970-talet är alltid intressant/a, men texterna skrivna under decenniet framstår ofta som väl naiva med moderna glasögon (Ja, Erica Jong, jag syftar på dig). Detta manifest, publicerat första gången 1975, är trettio sidor ren intellektuell och kroppslig kraft. Det börjar redan med de första meningarna:

Jag ska tala om den kvinnliga skriften: om vad den ska göra. Kvinnan måste skriva sig själv, kvinnan måste skriva om kvinnan och föra kvinnorna till skriften, som de varit skilda från lika brutalt som ifrån sina kroppar; av samma skäl, genom samma lag, i samma dödliga syfte. Kvinnan måste ta sig an texten - och världen, och historien - med egen kraft. (s. 5)

Kroppen får lika stor plats som texten i manifestet och jag fröjdas av att hitta en av litteraturhistoriens kanske mest kroppsliga person bland sidorna, nämligen Molly Bloom och hennes ja (s. 18).*

För gravida finns det några starka stycken som borde målas som väggord på alla mödravårdscentraler och delas ut på pamfletter. Exempelvis: "Det finns tusen sätt att upplever en graviditet, att ha eller inte ha en ny sorts intensiv relation med den där ännu osynlige andre. Och om du inte har denna längtan, betyder det inte att du saknar den. Varje kropp formulerar på eget sätt, utan mallar eller normer, den ändlösa och föränderliga helheten av sina begär." (s. 27).

Ilskan är stark i manifestet, men vad jag också tar med mig är kärleken och livsglädjen. Angående relationen till mannen:

Jag vill ha allt. Jag vill ha hela mig med hela honom. Varför skulle jag beröva mig själv en del av oss? Jag vill alltså ha allt av oss. Det är klart att hon har lust, en kärleksfull, inte avundsjuk lust. (s. 28)

Sista meningen är ett manifest i sig självt: "Vi ska aldrig vara varandras brist".


*I den här bloggen känd från en av mina starkaste läsupplevelser.