Vasas flora och fauna

I fredags hade jag det stora nöjet att få se Vasas flora och fauna live. Jag köpte deras lp i våras, vilket även var första gången jag köpte en skiva sedan våren 2004 (The Magnetic Fields - I). Det är en helt lagom trettioårskris att börja med vinyl, så även att börja blogga kan vän av ordning tillägga.

Om vi ska bortse från de fantastiska melodierna, sångrösterna och texterna så vill jag lyfta fram en aspekt av VFoF som ligger mig särskilt varm om hjärtat. Vi kan kalla den för Jonathan David-tematiken, efter Belle and Sebastians låt som var den senaste vinylplatta innan ovannämnda som gick varm hemma hos mig våren 2002.

Jag rekommenderar att ni ser videon, det är ett konstverk! Särskilt när 70-talssångaren dyker upp, luttrad av livet.

I vilket fall, tematiken handlar om att återse en person jaget tidigare älskat, exempelvis genom en bröllopsannons eller skåda med en barnvagn på stan och inse: de kan gott ha det. Även om den brustna kärleken gör ont så finns det i alla fall inget utrymme för hopp kvar.

I Jonathan David sägs det:

"Visions of love recollected
Have we ever been true?
I know that I have, it's time for you to go
It's all in the stones that you throw
I want you to know

It's not like we'll be parted
It's not like we never know love

And she'll smile for you
She'll hold your hand
You'll be in love there's no other way

People say that
"We'll never change"
"We'll never change"
But I have

You and her in the local newspaper
You will be Married and you'll be gone

Married and you'll be gone"

Och i Vasas flora och faunas Leevi and the leevings:

"Och nu såg jag dig med en barnvagn
Och en till unge utanför
Och vad som verkade vara
en beskedlig dam
Vad som verkade vara
något helt och hållet bra"

Och i Prisma:

"Jag rider fram på en våg av hat
Jag ska aldrig bli en livskamrat
/.../
Vad gör man, vad gör man
När prästen just ska viga
Vad får man, vad får man
Man får så lov att tiga

Hade ingen aning om att det blev dom två
Allt måste ha skett bakom en dimridå

Nå jag är äldre nu, jag kan väl ta det med ro
I ett hus i Gerby kan de sitta och glo"

Här kan du se låten live: http://www.svtplay.se/klipp/2955122/mattias-bjorkas-fran-vasas-flora-och-fauna-sjunger-laten-prisma-fran-bandets-debutalbum

 Jag tror att en av anledningarna till att tematiken ligger mig så varm om hjärtat är att den är knuten till tid. Det krävs att tid passerar för att en sådan känsla ska kunna födas.

Ytterligare en tematik som berör mig starkt från skivan är låten Di tror inte när jag säger, som handlar om staden vs landet men det får jag ta i ett senare inlägg.

Sådär, nu har jag med hjälp av Vasas flora och fauna introducerat tre av mina favorittematiker (mycket olycklig kärlek, tid samt urbanisering och den omöjliga hemlängtan) som jag med stor sannolikhet kommer återvända till här på bloggen.

Välkomna!