Yvonne Hirdmans biografi tillhör min favoritgenre, biografier eller romaner av kvinnor om att vara kvinna och feminist, gärna i svenskt 70-tal men alla epoker och länder går bra. Bland de senaste årens läsupplevelser kan Åsa Mobergs Kärleken i Julia Anderssons liv, Gunilla Thorgrens Grupp 8 och jag samt Karolina Ramqvists Alltings början nämnas. Men förstaplatsen innehas av den fantastiska Kruka en biografi om Suzanne Brøgger av Louise Zeuthen. Den förtjänar ett eget inlägg.
Åter till Medan jag var ung. Till skillnad från flera av de ovan nämnda titlarna präglas Hirdmans text av en osäkerhet, kval och osäkra minnen. Allt är svårt, jobbigt, hon fattar inte hur man gör för att ta sig fram i akademin eller hur man träffar en kille som inte är en idiot. Det är både frustrerande och befriande att läsa. En stor del av texten ägnas, såklart, åt det materiella. Hur hade hon råd, med två barn, att forska och skriva? Var fick hon stipendiepengarna ifrån? Hirdman letar bland kvittona. Berättelsen om det akademiska livet läser jag med skräckblandad förtjusning. När jag var doktorand (2008-2013) var fler kvinnor än män doktorander (men det är fortfarande fler män som stannar kvar i akademin), paradoxalt nog har lönen ökat från Hirdmans tid, trots att det brukar vara tvärtom när en yrkeskategori blir kvinnodominerad.
Jag var och lyssnade på Yvonne Hirdman på ABF för några år sedan och då tog hon upp Att lägga livet tillrätta, och vad som händer när samtiden tar emot ens forskning på ett helt annat sätt än vad man själv tänkt. Det som var menat som en kritik från vänster blev en del av nittiotalets kritik från höger. Detta får även utrymme i boken och är en påminnelse om att forskaren precis som den skönlitterära författaren inte har slutgiltigt tolkningsföreträde av sitt arbete.
Vill även nämna språket, till skillnad från de flesta akademiker är Hirdmans språk prövande, ödmjukt, strängt och lättläst samtidigt. Hon har en lätt hand över tillbakablickandet och jag måste läsa Den röda grevinnan så snart som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar