”Det finns ingen man så vis”, sade han ”att han inte under någon period av sin ungdom fällt yttranden eller till och med fört ett liv som det är honom pinsamt att minnas och som han helst skulle vilja utplåna. Men han bör inte enbart ångra allt detta, ty ingen kan med säkerhet bli vis, i den mån detta överhuvudtaget är möjligt, utan att ha genomgått alla de löjliga eller avskyvärda inkarnationer som måste föregå denna sista inkarnation.- Proust, Marcel (1993). På spaning efter den tid som flytt. 2, I skuggan av unga flickor i blom. Stockholm: Bonnier, s. 486.
Läs första inlägget här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar