Jag älskade verkligen madame de Guermantes. Den största lycka jag kunde ha bett till Gud om, vore att alla tänkbara katastrofer skulle komma över hennes huvud så att hon, ruinerad, föraktad och berövad alla de förmåner som skilde henne från mig, utan tak över huvudet och utan bekanta som ville hälsa på henne, kom och bad mig om husrum.- Proust, Marcel (1993). På spaning efter den tid som flytt. 3, Kring Guermantes. Stockholm: Bonnier, s. 71
Läs första inlägget här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar