Bilden av Paolo och Francesca

Jag har läst Den gudomliga komedin, vilket kräver mer än ett blogginlägg för att bearbetas. Första stoppet måste bli sång 5, när Dante möter själarna som drabbats av passion och som för evigt kastas runt i en virvelstorm. Han känner igen Francesca da Rimini och hennes älskare Paolo som mördades av Paolos bror som Francesca var gift med. Följande stycke, om hur de grips av passionen när de läser en bok tillsammans, lär vara ett av de mest kända i litteraturhistorien:

Fler gånger tvang lektyren våra blickar

att mötas, tvang allt blod från våra kinder;

ett enda ställe har oss sen besegrat.

Vi läste om hur eftertrådda läppar

som log, av denne älskare blev kyssta;

och han som aldrig ifrån mig skall skiljas

kysste helt skälvande mig då på munnen.

Boken och han som skrev den blev Galeotto

för oss; sen läste vi ej mer den dagen.

Jag läste Dante första gången som nittonåring i Litteraturvetenskap A, är det under de förutsättningarna ens möjligt att inte bli rörd ända in i själen av detta? Jag är inte ensam, motivet är väl avbildat i bildkonsten, här följer några exempel.

Dante Gabriel Rossetti - Paolo and Francesca da Rimini (1855)
Jag gillar att Vergilius och Dantes handhållande får en central roll och att Dante är märkbart berörd.

Doré har såklart också avbildat Franscesca och Paolo i malströmmen, här är Dante helt avsvimmad.

Blakes version The circle of the lustful från 1826, även här med avsvimmad Dante.

Slutligen Ary Scheffers Francesca da Rimini and Paolo Malatesta appraised by Dante and Virgil från 1855. Här syns den beundrad av bloggförfattaren som ung på plats i Louvren.

Älskar jag Francescas berättelse för att det går en rak linje mellan Dantes samtid och min? Eller beror det på att västerländsk kulturkanon ända sedan Dantes tid återberättat och återgestaltat Francescas öde så att det självklart passar in i min förståelse av den goda konsten? Kan det ha att göra med att det är just litteraturen som blir parets bane, oemotståndligt för en bibliofil? Spelar orsaken någon roll för upplevelsen? 

Att ge efter för passion och kärlek har skildrats av så många, det lyckas sällan. Men som P O Enquist skriver i Nedstörtad ängel:

"Man kan inte förklara kärlek", skrek hon.
Men om man inte försöker, om man inte försökte,
var stode vi då?

 För nästan sjuhundra år sedan lämnade Dante ett av de främsta bidragen till kärlekens kanon.


P.s Det finns ett oräkneligt antal bilder föreställande denna händelse. Men jag vill också påminna om att även Rodins Le Baiser, Kyssen föreställer det älskande paret.

P.s 2 Feministisk fundering. Jag har inte gjort några större efterforskningar, men noterar att inga kvinnor avbildad Paolo och Francesca. Hur kommer det sig? Är hon en manlig fantasi, hoppet om att få en skön vibb med en tjej som ändå har vett att ångra sin otrohet? Usch vad hemskt. Jag hoppas att det finns någon annan förklaring.