Éduoard Louis - Göra sig kvitt Eddy Bellegueule

En tät roman om pojken som bryter sig ut från ett vidrigt förstelnat klassamhälle för att lyckas med bildningens hjälp. Den hyllade debutromanen har beskrivits likartat i svenska recensioner, nämligen som en framgångssaga med "the one that got away", som kom in på den fina skolan och nu kommer leva lyckligt i alla sina dagar samtidigt som han utan sentimentalitet trampar till sin familj och sin uppväxtort med hjälp av sina nya teorier i boken som vänder sig till borgerskapet. Jag förväntade mig därmed en rakare text och blev förvånad och positivt överraskad över ambivalensen i texten. Eddy föds inte med en dröm om att fly landsbygden, flykten blir ett måste eftersom han blir utstött:

Eftersom jag inte lyckades bli upptagen i gemenskapen blev jag tvungen att helt ta avstånd från den världen. Röken blev olidligt på grund av allt stryk, hungern blev outhärdlig på grund av min fars hat.

Jag måste fly.

Men först kommer man inte självmant att tänka på flykt eftersom man inte vet att det existerar någon annan plats. Man vet inte att flykten är en möjlighet. Man försöker till en början att vara som de andra, och jag försökte vara som alla andra. (2015, s. 128-129)

Det finns något viktigt här. Ingen flyttar självständigt från sin familj och sin hemort om det finns en plats för en där. Sedan kan orsaken till detta variera från krig, psykisk och fysisk misshandel, brist på jobb och så vidare men det börjar inte med flyktlängtan.

Jag vill inte skriva något om den biografiska personen Éduoard, men sett till romanens slut så uppfattar jag det inte som att Eddy "got away", snarare att våldet fortsätter men på andra sätt.